Påföljderna av bristande projektledning kan vara monumentala. Oftast blir konsekvenserna att plånboken får svettas och intressenter står och trampar otåligt på stället i väntan på att få se något resultat. I vissa fall kan flera års arbete gå upp i rök på en sekund till följd av bristande kommunikation. I detta inlägg följer tre exempel på när avsaknad av god projektledning får irreparabla konsekvenser.
Mars Climate Orbiter (NASA, 1999)
NASA:s Mars Climate Orbiter var en rymdsond värd cirka 325 miljoner USD som skulle studera Mars atmosfär och fungera som kommunikationsrelä för framtida uppdrag. Allt såg lovande ut – tills sonden kraschade in i planeten innan den ens hann börja sitt uppdrag.
Vad var det som hade gått fel?
I projektet fanns flera ingenjörsteam, varav somliga var från Storbritannien och somliga från USA. Det användes också mjukvaror av olika leverantörer för beräkningar av rymdsondens kurs vid landning på Mars. De olika instrumenten spottade ur sig värden av olika enhet, den ena i imperiska pounds (lbs) och den andra i metriska enheter (Newton). Det ena teamet utgick från att det var pounds som gällde, medan det andra utgick från att det var Newton. Missen i att omvandla till samma enhet ledde till att hela projektet gick förlorat – farkosten brann upp i atmosfären eller kraschade på ytan, exakt vilket vet ingen med säkerhet.
Detta haveri handlade inte om teknisk inkompetens utan om bristande kommunikation, kvalitetskontroller och riskhantering. Projektledningen misslyckades med att:
- Standardisera och dubbelkolla gemensamma arbetsprocesser.
- Ha tydliga interface mellan team.
- Säkerställa att kritiska beroenden (som måttenheter) testades innan lansering.
Det spelar ingen roll hur avancerad tekniken är, för om kommunikationen brister kan de enklaste missarna få de allvarligaste konsekvenserna.
Millennium Dome (London, 2000)
När britterna ville slå på stora trumman och ge millenniumskiftet ett hjärtligt välkomnande slutade allt i fiasko och en budget som överskreds utan dess like. Millenium Dome var en enorm kupol i London som skulle fyllas med utställningar, upplevelser och symbolisera nationens framsteg. Den öppnade 1 januari 2000 och stängde igen 31 december 2000, efter att ha attraherat cirka hälften av de 12 miljoner besökare som prognostiserats. Byggnaden kostade över 1,7 miljard pund (i dagens mått), fick massiv kritik i pressen och kallades länge “the white elephant” – ett monument över misslyckad projektstyrning.
Varför lyckades inte projektet?
När ett projekt är så här omfattande och rymmer så många intressenter krävs en gemensam målbild, både för de som ska lockas till kupolen och de som ska bygga och fylla den med innehåll. Projektet drogs med problem från start:
- Otydliga mål: Ingen visste riktigt vad kupolen skulle innehålla eller varför den byggdes. Syftet var fluffigt. Vad menas med “en plats för att fira millenniet”?
- Dålig planering: Man startade bygget innan man hade klart innehållet. Det ledde till improviserade beslut, sista minuten-lösningar och ökade kostnader.
- Missvisande förväntningar: Man marknadsförde projektet som en folkfest som skulle locka miljontals besökare. I verkligheten blev upplevelsen platt, och publiken svek.
Varför är det ett projektledningsproblem?
Här handlade det om scope creep och bristande intressenthantering. Scope creep är när projektet sväller utanför sina ramar, ofta för att man inte håller fast vid tydliga mål, att projektets omfattning växer okontrollerat efter att det har startat. Det sker ofta i små steg när nya funktioner, önskemål eller krav smyger sig in utan att tid, budget eller resurser justeras. Detta försenar leveranser, driver upp kostnader och riskerar kvaliteten eftersom teamet måste ”hinna med allt”.
Projektet saknade också en tydlig effektmål-bild: vad ville man egentligen uppnå för samhällseffekt? Det fanns ingen röd tråd, vilket gjorde att resurser pumpades in i ett projekt som inte levererade värde.
Att bygga något stort är inte samma sak som att skapa nytta. Projekts syfte måste vara tydligt och förankrat, annars riskerar resultatet att bli dyrt och meningslöst.
Emellertid behöver inte ett misslyckat projekt innebära total meningslöshet för all framtid och The Millennium Dome är ett exempel på just det. För cirka fem år senare så valde man att skaka liv i den gamla kupolen igen, men nu med tydligare inramning som en evenemangsarena. Efter att ha bytt namn till O2-arena och fokusera på framförallt konserter och idrottsevent har kupolen blivit en hyllad plats av såväl artister som besökare och cementerat sig som en stabil kulturikon för Londons musikscen.
Hallandsåstunneln (Sverige, 1990–2015)
Ja, så hamnade vi till slut här. Hur kan man skriva en sådan här text utan att nämna vårt kära sorgebarn Hallandsåstunneln? Ett projekt som förmodligen alla svenskar födda före år 2000 känner väl till och där fler än inte säkert har ett och annat att säga till om.
Tanken var enkel: två tågtunnlar genom Hallandsåsen för att förbättra kapaciteten på Västkustbanan. Men projektet förvandlades till en 25 år lång följetong som ett tag kändes som det skulle pågå in i oändligheten.
Vad gick fel?
På grund av flertalet olika anledningar stagnerade projektet helt och hållet och miljöutredningar behövde utföras.
- Miljöskandal: För att täta bergssprickorna användes tätningsmedlet Rhoca-Gil, som visade sig innehålla akrylamid, ett starkt gift. Grundvatten förorenades, kor dog, fiskbestånd slogs ut och människor i området drabbades av hälsoproblem. Projektet stoppades och blev riksskandal.
- Kostnadsexplosion: Från början beräknades tunneln kosta drygt en miljard kronor. Slutnotan landade på närmare elva miljarder. För den insparade tågresetiden kostade ungefär varje insparad minut en miljard kronor.
- Ständiga förseningar: Arbetet stod still i flera år p.g.a. miljöutredningar, juridiska processer och omtag i metoder. Tunneln kunde först invigas 2015 – 25 år efter byggstart.
Varför är det ett projektledningsproblem?
Det här är ett skolexempel på bristande riskhantering, intressenthantering och etisk projektledning. Man:
- Valde en kemisk metod utan ordentlig riskanalys.
- Misslyckades med att involvera lokalsamhället och intressenter på ett transparent sätt.
- Saknade styrning för att hantera kriser snabbt och tydligt.
Projektledarskap är inte bara teknik och tidplan, det är också ansvar för miljö, samhälle och människor. Att ignorera risker och intressenter kan få långvariga konsekvenser för både projektets rykte och kostnad. Det är önskvärt att alltid försöka ha ett win-win-win perspektiv när man kliver in i ett projekt.
- Hur kommer detta påverka företaget eller beställaren av projektet positivt?
- Hur arbetar vi i projektet för att säkerställa välmående och hållbarhet?
- Hur kommer effekterna av projektet skapa nytta som går bortom bara leveransen till slutanvändare och samhället?
Från misslyckande till lärdom
Så när du nästa gång tänker – vad är det värsta som kan hända? Inse att svaret förmodligen överträffar dina vildaste fantasier. Projekten vi har tittat på visar att bristande styrning inte bara leder till förlorade pengar och tid, utan också till förlorat förtroende och utebliven samhällsnytta. Den bästa försäkringen mot dessa utfall är stark projektledning som förutser risker, samlar intressenter och skapar värde som består.
