I SAOL beskrivs substantivet faciliteter som ”bekvämlighet” och ”under¬lättande hjälp¬medel”. I min värld pratar man när man nämner faciliteter och bekvämligheter ofta om var wc:na på exempelvis teatern ligger. Och visst är det värdefull kunskap när det närmar sig paus.

Men jag gillar nog ännu bättre ordet som står strax intill, verbet facilitera. Här står det att facilitera är en process för att ”göra lätt(are); lätta, underlätta, befordra, befrämja”. Och det är just det som det handlar om. Som facilitator intar man ofta rollen att leda processer som syftar till att öka människors förmåga att använda den gemensamma intelligensen i ett rum för att fatta kloka beslut och nå konstruktiva slutsatser.

En facilitator är en sådan som leder en grupp eller organisation för att gynna möjligheter och förutsättningar att använda sådant som de redan vet och kan tillsammans. Syftet är så klart att öppna upp för kloka resonemang och kratta för hållbara beslut som landar skönt i såväl mage som huvud. Facilitatorn är i det här fallet den som står för metodkunskapen och inte verksamhetsexpertis. Hen har däremot en förmåga att ställa rätt frågor, inta en neutral roll med oupphörligt fokus på ämnet och saken. Det kan vara svårt för ledare och medarbetare att ta sig an den uppgiften. Som en del av strukturen på företaget eller organisationen är man ofta färgad av kultur, omständigheter, roll, historia och relationer.

En processfacilitator kan också utmana på rätt nivå, med sådär lagom respekt för elefanter i rummet. Hen är den där kritiska fast vänliga kompisen som behåller helheten och blicken på horisonten samt säkerställer hantering av komplicerade frågor enligt best practice, samtidigt som hänsyn tas till organisationen och dess förutsättningar. Som har en tydlig bild att gemensam handling skapar önskvärd förvandling. Och som rotar fram den där samlade kunskapen och smartheten som vi vet finns där men som inte används i full kapacitet.

Ibland används processfacilitatorn i sammanhang där det finns en medvetenhet om att något skaver men ingen kan sätta fingret på vad. Då intar facilitatorn rollen som konstruktiv partner för att komma till pudelns kärna. Som extern resurs, arbetar hen alltid genom organisationen och gör allt hen kan för att rusta och ge stöd. För oavsett utmaning är det generellt sällan så att kunskap och klokskaper saknas hos företag och organisationer, tvärtom. Det finns dessutom generellt en stor vilja att bidra, både med engagemang och energi. En skicklig processledares största styrkor är att hen i stället fungerar som bäst där organisationen har sina största utmaningar. Oavsett om det handlar om samarbeten, verksamhetskultur, strategiarbete, förändringsprocesser eller organisationsutveckling.

Så, med andra ord. När det behövs en katalysator, någon som ringar in och sparkar igång, eller för den delen någon som svänger en hel atlantångare åt motsatt håll eller kanaliserar den kollektiva intelligensen i en organisation. Då ska man starkt överväga att använda en processfacilitator. Man ska också vara noga med att anlita erfarna och certifierade processledare och facilitatorer som har stöttat företag och organisationer att genomföra precis den resan organisationen står inför, flera gånger förut, och som brinner för att skapa hållbara och verkliga resultat tillsammans.

Välkommen att berätta om vad du har på gång och vilka utmaningar du ser. Jag är helt säker på att vi kommer att älska dem.